Denna essä tar sin grund i skärningspunkten
mellan ikonografi/ikonologi och semiotik applicerat på ett problem som i allra
högsta grad är politiskt. Syftet med texten är att visa ett tänkbart
användningssätt för respektive begreppsapparat.
Källa:http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Altar_marks_new_beginning_according_to_Moerdijk.jpg,
Public Domain.
Introduktion
Bilden ovan
föreställer ett monument i Pretoria som symboliserar boerfolkets flykt från de
brittiska kolonialherrarna i Kapprovinsen i Sydafrika. Monumenten upprestes mellan
åren 1938 och 1949 då det invigdes av dåvarande ministern D.F. Malan.
Monumentet som symbol för Afrikanernationalism är ett starkt motiv i min egen
forskning om idrottens roll som identitetsbyggare i Sydafrika och figurerar
också, både implicit och explicit i min magisteruppsats i detta ämne. I
uppsatsen talar jag ofta om symbolvärden; rugbyarenan Loftus Versfeldt,
Moederkerk (den kalvinistiska moderkyrkan) och om Union Hill i Pretoria där de
flesta regeringsbyggnader finns. Alla dessa byggnader går att koppla till
Afrikanernationalismens rötter under det tidiga 1900-talet, så ock detta
monument.
För-Ikonografisk tolkning
Analysen av
Voortrekker-monumentet inleds med tolkning gjord med Erwin Panofskys
begreppsapparat om ikonografi och ikonologi med utgångspunkt i dennes bok Meaning in the Visual Arts.[1]
Panofsky tar upp tre nivåer i den ikonografisk-ikonologiska tolkningen. Vi
börjar här vår resa mot målet med den för-ikonografska nivån, vilken egentligen
bara beskriver, i neutrala sammanhang, figurationerna på det aktuella verket.
Färg, form och uttryck, enkelt uttryckt. Denna för-ikonografiska nivå tar ingen
hänsyn till syftet med verket eller dess vidare betydelse. Den r alltså
denotativ, för att låna ett semiotiskt uttryck, i sin renaste form. Panofsky
delar vidare upp denna kategori i faktiska och uttryckliga innehåll. Man gör
alltså skillnad på ren figuration och det uttryck (glad-ledsen) som verket
innehåller. I Voortrekker-monumentet finner vi en kvadratisk byggnad med lite
inåtbuktande överdel omringat av en cirkel bestående av vagnar och vagnshjul. I
innergården finns ett antal träd planterade. Monumentet är sandfärgat med en
rödaktigt ton. På själva huvudbyggnaden finns en halvmåne i relief med ett
antal stavar på två av sidorna på monumentet. Huruvida det finns på alla sidor
kan man endast veta om man har haft tillgång till en 360 graders panorama. Dess
identifiska form på de två synliga sidor ger dock anledning för betraktaren av
denna enskilda bild att fastslå att motivet finns på alla sidor av byggnaden,
likväl som att vagnarna går runt hela byggnaden, även om en sådan information
inte ges av bilden.
Ikonografisk analys
Den andra nivån
av Panofskys tolkningschema innefattar ett begreppsliggörande av motivet och
vad det symboliserar. Först nu tas steget från det denotativa till embryot till
det konnotativa. På denna tolkningsnivån måste vi finna det specifika som leder
oss in på rätt tolkning av konstverket. Panofsky själv ger exemplet att en
tavla föreställandes S:t Bartolomeus kan igenkännas på att kniven i hans hand.
Om denna istället bytts ut till en korkskruv, skulle det inte längre vara S:t
Bartolomeus. Vad finner vi då för specifika motiv i Voortrekker-monumentet som
skiljer detta från andra, liknande byggnader? Det första torde vara raden av
oxvagnar som omringar själva monumentet. Som vi kommer till i den ikonologiska
tolkningen, så har detta mycket starkt symbolvärde för motivets syfte.
Motivet med den
halvmåneformade relieferna kan också tolkas som kyrkofönster, vilket skulle
vara i linje med boerfolkets starka koppling till kalvinismen. Just denna
koppling mellan Afrikanernationalism och NGK, Nederduitse Gereformeede Kerk, är
mycket väl beforskad. Även takets pekande mot himmelen kan också ses i detta
perspektiv. Huvudspåret för vår tolkning ligger dock i ringen av oxvagnar som
omgärdar monumentet.
Ikonologisk tolkning
Det är
egentligen först i denna nivå som tolkningen av monumentet blir riktigt
intressant. Visst finns där element i den ikonografiska tolkningen, såsom
dikotomin inklusion och exklusion av motiv. Varför är dock en mer
berättigad och intressant fråga än vad, så ock inom bildanalysen. För
att kunna göra denna analys fruktbar behöver vi, enligt Panofsky, först göra
oss en föreställning om hur det omgivande samhället var beskaffat under verkets
framställning. Voortrekker-monumentet grundlades visserligen år 1939, men
planer fanns långt tidigare, 1888, det vill säga innan Boerkriget och under de
två boerrepublikernas tid.[2]
Vid verkets tillkomst hade boerrepublikerna besegrats slutgiltigt av britterna,
men ändå erkänts visst politiskt inflytande genom bildandet av staten Union of
South Africa med den brittiske monarken som överhuvud. Många Afrikaner hade det
dock mycket fattigt då britterna använt den brända jordens taktik. De var också
kraftigt decimerade i antal då britterna även begagnat sig av
koncentrationsläger för kvinnor och barn, vilket i allmänhet betydde döden.
Detta spädde på Afrikanernationalismen och drömmen om en återupprättad heder
låg nära till hands. Det var också i denna kontext som det fruktade Broederbond bildades, en hemlig
organisation för Afrikanermän och som spelade en mycket stor roll i
upprätthållandet av apartheid. När till sist Broederbond bedrivit en mycket
framgångsrik kampanj kunde det Afrikanerdominerande Nationalistpartiet vinna
valet (endast vita fick dock rösta) 1948. Analogin till den franska
revolutionen är inte långsökt för att förstå kontexten. En relativt rättfärdig
idé om jämlikhet spårar ur och blir en reign
de terreur.
Med denna kontext
i minnet kan vi äntligen närma oss förståelse för monumentet. Jag avser inte
att tolka hela verket på dessa korta rader, utan väljer ut ett delmotiv att
koncentrera mig på en liten stund. Om vi börjar med frågan om oxvagnarna, så
varför finns detta delmotiv i monumentet? Oxvagnarna representerar här den ring
som voortrekkers bildade i vildmarken mellan Kapregionen (främst Trekboers från
Östra Kapprovinsen) och det som idag är Gauteng. Vildmarken upplevdes som
farlig och ringen av vagnar skapade skydd mot både människor och djur. På
afrikaans kallas detta för laager och
själva vagnen för ossewa. Denna laager är en stark symbol för Afrikaners
självständighet och beständighet gentemot dess fiender; naturen, britterna och
i viss mån andra afrikanska folk såsom Zulu och Xhosa. Ringen är också en
symbol för Afrikaners hermetiskt tillslutna kultursfär, som Jansen
framgångsrikt analyserat i Knowledge in
the Blood – confronting an Apartheid Past.[3]
Som ett slags
postskript kan nämnas att ordet Ossewa skulle senare bilda suffixet i en
nazistisk rörelse i Sydafrika som kallades Ossewabrandwag. Inte heller det en
slump.
Semiotisk tolkning
Till största delen kommunicerar vi genom
någon form av representation, det vill säga med hjälp av något som egentligen
står för något annat, exempelvis ord och bild. När vi samtalar om den senaste
Systembolagshärvan gör vi detta genom att kombinera fonem till ord som bildar
meningar som vår samtalspartner avkodar med hjälp av ett kodsystem, precis som
de Saussures langue och parole. Orden som vi använder finns
inordnande i en slags mental karta som hjälper oss att ”hitta rätt” i
kommunikationen. Det finns ingenting i orden i sig som vägleder oss, vi måste
ha kunskap om vad orden betyder, så kanske måste vi utöka vår
kommunikationsmodell en aning.
Figur:
© Per Gjörloff, 2003.
För att representationen skall uppfylla
sitt syfte bör det alltså finnas en grundläggande överensstämmelse mellan de
mentala representationerna i både mottagar- och sändardimensionen. Den behöver dock
inte överensstämma exakt. Om vi betänker begreppet KATT – tio streck placerade
i vissa positioner ger ordet katt som har en individuell betydelse för dem som
känner till ordet. För vissa har begreppet en mycket personlig innebörd, för
andar en mer neutral betydelse. Poängen är att vi alla känner till den denotativa
nivån på ordet – en fyrbent pälsklädd varelse med morrhår. Vi kan också se
skillnad mellan en katt och andra varelse med ungefär samma beskrivning
(lo-djur, tiger, lejon, puma etc.) Däremot gör vi olika tolkningar av begreppet
beroende på vår relation till begreppet (konnotationsnivån). Denna
konnotationsnivå påverkar alltså till viss del vår meningsproduktion,
det vill säga på vilket sätt vi skapar mening eller betydelser i
kommunikationssituationen. Vad är det då som gör att vi faktiskt förstår varandra,
att vi kan skapa mening i det andra säger till oss, oavsett om det är en
interpersonell kommunikationssituation eller en massmedierad? Jo, det är på
grund av att vi har delade betydelser mellan alla i kulturell gruppering,
exempelvis svenskar. Vi delar en språklig gemenskap som gör att vi förstår
varandra och tolkar språkliga begrepp ungefär likadant.
Sambandet mellan de mentala
representationerna kan sammanfattas med att genom att vi delar ungefär samma
konceptuella karta och delar ett språk kan vi därför kommunicera betydelser av
de mentala representationerna.[4]
Den språkliga representationen är
uppbyggd kring det vi kallar Kod. Kod är det
system av representationer som vi i en
kultur kommit överens om, en slags
översättningsnyckel mellan den de tre
elementen. En kod är uppbyggt på precis
samma sätt som ett språk. Den har ett
antal tecken som man kan kombinera på ett nästintill oändligt antal olika sätt.
Svenska språket är uppbyggt kring två fundament; ett lexikon där alla ord finns
listade och en grammatik som berättar för oss hur vi ska kombinera dessa
element för att skapa mening.
Översätter vi denna något kortfattade
introduktion till vårt Voortrekker-monument så finner vi att detta kan
betecknas som ett sammansatt tecken med flera deltecken som tillsammans bildar
en helhet. Denna helhet är däremot svårtydd, som de flesta monument tenderar
att vara. Den talar så att säga två språk; ett för de som behärskar koden och
en för de som inte gör det. I båda fallen är C.S. Peirce symbolbegrepp relevant[5],
men även Barthes mytbegrepp, relevanta för analysen. Symboltolkning för en
Afrikaner är på en konnotativ nivå något fördjupad än för den vanlige turisten.
Den visar för Afrikaners en del av deras egen historia, utvalda och med starka
ideologiska undertoner om självständighetskamp och koloniseringens av
Sydafrikas inland som legitim. Den utomstående saknar denna nivå av förståelse.
Vi kan också i detta fall applicera Barthes mytbegrepp i det att Afrikaners
tolkning av monumentet som symbol för den av NGKs teologiska förklaringen att
Afrikaners är Guds utvalda folk i Afrika, satta på kontinenten för att sprida
det kristna ljuset. Den legitimerar alltså en västerländsk kulturhegemoni och
lierar sig med den orientaliska bilden av Afrika, för att låna ett begrepp av
Edward Said.
Sammanfattande kommentarer
Går det då att applicera Panofsky på
Voortrekker-monumentet? Tveklöst ja, är svaret på den frågan, men den är
egentligen inte intressant. Blir analysen meningsfull är kanske en bättre
ställd fråga. På den är svaret mer flytande. Kan man helt sätta sig in i en
svunnen världs begreppsvärld på det som som Panofsky kräver? Svaret där är lite
mer tvetydigt. Nej, man kan naturligtvis inte det. Däremot kan man ju
naturligtvis göra sig föreställningar, på goda grunder, om man lånar lite ord
av Lauritz Weibull. Den semiotiska tolkningen blir också lite endimensionell om
man håller sig till den strikta tolkningen av semiotiken. Därför måste, enlgt
min ödmjuka meningen, applicera även strukturalistiska perspektiv som
exempelvis Barthes för att ge analysen en djupare mening. Helt klart är att
monumentet som sådant inte kan ses ur ett neutralt perspektiv, lika lite som
det berömda tidningsomslaget i Paris Match
som Barthes gjorde sin mest berömda analys på. Verket talar till olika personer
på olika sätt; en Afrikanertolkning, en turisttolkning samt en frgad tolkning
som förmodligen läser in 350 år av boerförtryck. It’s all in the eye of the beholder, vilket också är kärnan i den
semiotiska analysen, även om den förmodligen ursprungligen syftade till att
vara positivistiskt.
Noter
[1] Panofsky, Erwin, Meaning in the
visual arts, Univ. of Chicago P., Chicago, 1982.
[2] Oranjie Vrijie Staat
och Suid-Afrikaanse Republike. Den holländska stavningen är ingen slump då
språket afrikaans ännu inte nått officiell status.
[3] Jansen, Jonathan D., Knowledge
in the blood: confronting race and the apartheid past, Stanford University
Press, Stanford, Calif., 2009.
[4] Hall, Stuart (red.), Representation:
cultural representations and signifying practices, Sage, London, 1997.
[5] Kjørup, Søren, Människovetenskaperna:
problem och traditioner i humanioras vetenskapsteori, Studentlitteratur,
Lund, 2009
Referenser
Gjörloff, Per, Kulturstudier – en studenthandledning, Högskolan i Kalmar, opublicerat manuskript, 2003.
Hall, Stuart (red.), Representation: cultural representations and signifying practices, Sage, London, 1997
Jansen, Jonathan D., Knowledge in the blood: confronting race and the apartheid past, Stanford University Press, Stanford, Calif., 2009
Kjørup, Søren, Människovetenskaperna: problem och traditioner i humanioras vetenskapsteori, Studentlitteratur, Lund, 2009
Panofsky, Erwin, Meaning in the visual arts, Univ. of Chicago P., Chicago, 1982
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar